Fredagstema - drömmiddag

2009-11-09

Ett väldigt sent inlägg till november månads första fredagstema, som Simone är värd för.
Temat är "drömmiddag".

Om jag skulle fråga mina killar om deras drömmiddag så ligger vår middag vi åt på restaurangen Gol! i lördags kväll högt upp på listan. Restaurangen ligger i Delray Beach, alltså inte särskilt långt från oss. De har en fin buffé med grönsaker, lite kallskuret och några olika sallader som man får ta av hur mycket som helst. Det fanns också några varma rätter, som lasagne och en soppa.

Sen kommer det runt servitörer med kött på spett och serverar, hur mycket du vill och hur många gånger du vill. Alla gäster har varsin liten plastbricka på bordet, och vill man ha mer mat så lägger man den med den gröna sidan upp, vill man inte ha så är det den röda sidan som gäller. Om jag inte minns fel fanns det 17 olika sorters spett de cirkulerade runt med, och allt var gott.
Alla ställen där man får hämta själv och får så mycket man vill är poppis hos mina barn.

Min egen drömmiddag... det är lite svårt. Jag tror inte att det är en "fin" middag på restaurang, inte ens om det bara var J och jag. Hellre tror jag en mysig hemmakväll med take-out, helst kinesiskt, massor av olika lådor och kartonger att välja från. Man tar det man vill ha och är mest sugen på. Ingen stress, inget tjat, inget bråk, bara mys.
Killarna börjar bli stora, Elias har precis upptäckt att soyasås är gott, det vill han ha i sitt ris nu varenda gång vi äter kinesiskt.

Frågar vi Neo är hans svar: allt som vi äter är hans drömmiddag. Yoghurt, glass, kyckling, korv, ägg... det spelar ingen roll, bara det är människomat och inte kattmat.

Undanplockning och disk/inplockning i diskmaskin göre sig icke besvär vid min drömmiddag.

Sova soffan

Neo sover i soffan. Han lever ett hårt liv, vår lille StolleJocke.

Håller ordning på kompisarna

Isak går i femman, och alla femteklassare kan vara med i skolans safety patrol om de är duktiga och ordentliga. De står i korridorerna före och efter skoldagen, håller upp dörrar, öppnar och stänger bildörrar när det lämnas och hämtas med bil osv. Eftersom det är Isaks näst sista dag i safety patrol för det här året, så var jag ju bara tvungen i morse att vara den extremt pinsamma mamman som följer med till skolan och FOTOGRAFERAR!

Han håller god min.

För övrigt är det rätt så blåsigt här just nu. Orkanen Ida är på väg, den kommer inte träffa oss men vi kommer få mycket regn och blåst den här veckan. Luften är lättare att andas och vi har kunnat ha skjutdörren öppen på baksidan hela helgen och det har fläktat riktigt skönt! Neo har stundtals suttit som klistrad mot myggnätet, det har prasslat och rört sig ute i buskarna av blåsten och det är mycket spännande!

Vi behöver verkligen regnet, det är torrt i gräsmattan och lågt vatten i dammen på baksidan.

Kladdkakans dag, mina vänner....

2009-11-07

... kladdkakans dag!

Nu när jag lyckades missa kanelbullens dag så är det inte mer än rätt att jag högtidligen firar kladdkakans dag med påmpa och ståt, eller åtminstone en liten visseltrudelutt samt ätning av sagda bakverk.

Eftersom det är en barnlek att röra ihop en kladdkaka var det inte något svårt val att göra en, och vi åt den till efterrätt efter brunchen, tillsammans med en försvarlig kluns vaniljglass på toppen.


Delikat, kan jag meddela herrskapet, delikat!
Den blev inte snygg, eftersom jag hade slarvat lite med smörjning och mjölning av formen men det betydde föga. Smask och mums, så var den slut.

Receptet, som jag hittade på den här sidan.

Kladdig kladdkaka

Ingredienser
2 ägg
2,5 dl socker
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
100g smör
1 dl mjöl
1/2 tsk salt (glömde jag men det blev bra ändå)


Gör så här
- Sätt ugnen på 175 grader
- Smält smöret i en kastrull
- Vispa ägg och socker tills det blir poröst
- Blanda samman med resten av ingredienserna, obs blanda försiktigt annars blir smeten luftig och kladdkakan torr.
- Häll ner smeten i en bröad form
- Grädda i 15-20 minuter beroende på hur kladdig kladdkaka du vill ha.
- Låt svalna och servera med grädde eller glass

Fundering

2009-11-06

Undrar just om det står i arbetsbeskrivningen att man ska vara som en liten smal söt älva när man jobbar på nagelsalong.

Alla, jag säger er, ALLA på "min" salong är små smala vidjelika saker med långt, svart, rakt hår (de flesta är från typ Thailand tror jag) och ser ut som dockor. Den enda som inte ser ut så är hon som masserar. Hon har istället långt, blont, rakt hår fast i övrigt rätt lik de andra förutom att hon är amerikan, då. Söt, smal, ja ni hajjar.

Och så kommer svennen in där och känner mig som en strandad knölval i en glasaffär, är rädd att jag ska välta nåt om jag vänder mig för häftigt.

Det spelar ingen roll om mina naglar har fransk manikyr när jag går därifrån. Mitt självförtroende sjönk ännu lite, lite längre ner i skoskaften av det besöket.

Skit också.

Ameh - vad är det för feeeel!?

Får väldigt mycket tårar i ögonen nuförtiden.

En låt på radion som påminner mig om något eller någon särskild som gör mig ledsen.
Något på TV:n, barn som far illa, djur som far illa, någon som är ledsen/har ont/har tappat bort sin mamma.
En tjej från Ukraina gör konst med sand
Jag läser om något sorgligt på en web-sida.
Trädgårdsmästaren klipper ner vår Bouganvillea, precis som vi bett honom om eftersom huset ska målas.

Vad är det frågan om egentligen?
Åt jag lipsillar till ägget i morse eller?

Gråtmild

2009-11-03

Tittar på Mamma Mia! och lipar hela tiden när de sjunger.

"Slipping through my fingers all the time
I try to capture every minute
The feeling in it
Slipping through my fingers all the time
Do I really see what's in her mind
Each time I think I'm close to knowing
She keeps on growing
Slipping through my fingers all the time"

Lipsill.

Mellan gråtattackerna gör jag kycklingpaj. Phu.

Frågor på det?

Jo, jag har en katt.



Då kan det bli så här, OK?

Vintertid

2009-11-01

Inatt gick vi över till vintertid.
Det innebär att jag var uppe klockan tieöverfem.

Det blir nog en liten lur i soffan i eftermiddag, tror jag.

Gäsp.

Först kommer A och sen kommer B

2009-10-30

Sorterar in böcker i bokhyllan igen.
Hur noga ska man vara egentligen, inte orkar jag sortera böckerna efter vilket år författaren gav ut dem?
.
.
.
.
.
.
.
Nä.

Någon måtta får det fan vara.